Har slagit mig ned i soffan, lade ifrån mig hastbullarna som jag bakade i eftermiddags...de smakade bara bakpulver .

Har magont igen, suttit i cirkus fyra timmar nu. Så det tog lite extra på krafterna att gå ut med vovvarna, dessutom regnade det och var kyligt..eller ja, jag hade för tunn jacka på mig. När de löpt runt i ungefär 30-40 minuter ville jag ta oss hem. Det gick fint tills Wilson kom ur den jävla selen!!!!

Fan vad arg jag blev när han vägrade komma på inkallning trots godis, kurragömma och andra trix som kunde tänkas locka honom. Nej han hade övertaget och ville bara regera runt i sitt fria och leka. Jag tog med mig Charlie, svor och gick in med en smäll i dörren. Wilson började skälla utanför som för att låta ropen skalla- frihet åt alla. Inte en köttbulle eller korvbit hemma som kunde agera agn, så tog två skivor hushållsost med en rand kaviar emellan och gick ut i regnet igen och kallade på honom. NEJ inte en chans! Än mer förbannad gick jag in med en smäll, svor som en borstbindare och tänkte att han minsann kunde stanna ute tills J kommer hem om fyra dagar. Jag skiter i vilket.

Det funkade i cirka trettio sekunder, då hoppade jag i stövlarna, tog med Charlie och gick med bestämda steg till standmässen. Ignorerade Wilsons två närmanden och stampade hårdare i marken med de turkosa stövlarna. Parkerade mig på en stol under plasttaket med Charlie som sällskap, så småningom kom Wilson till oss och jag fick på honom halsband och koppel. All ilska rann ut i gräset och vi traskade hem, där de fick dela på ostkaviargodiset som minuter tidigare kastats tillbaka i kylen. En timma och tio minuter efter utgång var vi alltså alla tre samlade under samma tak.  

Jag stannade upp i köket när de fått osten och tänkte att jag blev som ett litet trotsigt barn när Wilson vägrar att komma när jag kallar. Varför är det så? Öga för öga går ju liksom inte hem djur/människa emellan. Antagligen är det som så att det är mig själv jag blir förbannad på, han kan ju inget annat eftersom det är mina tillkortakommanden som flockledare som skapat beteendet. Hade JAG bara kunnat bättre och vart en riktig ledare skulle problemet aldrig uppstå. Fan också.

Dagens positiva: lyssnat på bebis hjärta, torkat alla golv, tränat på crosstrainern, det kliar inte fullt lika frenetiskt på armar och ben.